En sista hälsning
Vila i frid kära kusin
Jag minns öppet hus-dagarna på Odensviskolan. Du var där som förälder till Tomas och Fredrik, och i famnen höll du lilla Liv, som var nästan nyfödd. Under rasten satte du dig mitt i personalrummet och ammade henne, helt naturligt och självklart. Inga hinder. Härligt!
Jag saknar dig
Vila i frid du kommer alltid att finnas i mitt minne. Tack för alla år som arbetskamrater och vänner
Farväl viskar träden, vid stugan du älskat.
Tack kvittrar fågeln, som var morgon dig hälsat.
Tyst susar vinden.
Vila så skönt.
Saknar dig❤️❤️
Älskade Kristina. Du var den friaste själ jag någonsin har känt, fri och självständig, stark och modig. Du följde ditt hjärta och gick din egen väg, alltid med kärleken som ledstjärna.
Tack för alla år vi fick tillsammans. För vänskapen, glädjen, skratten och allt vi delade. Alla våra minnen kommer för alltid att leva kvar i mitt hjärta.
Flyg fritt kära Kristina❤️
Tack Kristina, för att du fick mig att se på naturen och det vackra i det enkla på ett mycket fint sätt!
Våra liv så olika, men ändå kunde vi mötas i förtroende och respekt för varandra!
Många fina samtal och stunder hos din son Jimmi och min dotter Malin och vårt barnbarn Saga samt Marcus och Casper.
De stunderna bär jag med mig med kärlek och glädje!
Sov så gott!
Till minne av min mamma,
Det är svårt att förstå att du inte längre finns här.
Allt gick så fort. Bara en kort stund innan livet förändrades hade vi kontakt. Du skickade bilder och skrev till mig, precis som så många gånger tidigare. Jag tog dig för given och kunde inte ana att det skulle bli bland de sista gångerna vi hördes.
Kanske är det därför dina egna ord känns starkare än någonsin:
”Livets dagar, varje dag en gåva!”
Du såg det stora i det enkla. Naturen, skogen, fjällen, vattnet och stillheten betydde mycket för dig. Där fann du ro och ord för sådant som annars kunde vara svårt att uttrycka.
Redan 1998 skrev du:
”Alla mina ord tog vinden med sig
Försvann i blånande land
Tack fjällbäcken för alla sekunder”
Nu får de orden en helt annan betydelse.
När livet varit tungt har du varit den jag kunnat vända mig till. Jag har ringt dig med min oro, frustration, sorg och rädsla. Du lyssnade, tog emot och lät mig vara precis som jag var. Du var min trygghet och den plats där allt kunde få komma ut.
Jag har aldrig förstått hur mycket jag behövde dig förrän nu när du är borta. Fortfarande händer det att jag vill ringa dig eller berätta något. Sedan kommer jag på att du inte längre kan svara. Den tomheten är svår att beskriva.
Du väntade på mig och mina syskon efter skolan och valde oss alltid före dig själv. Genom framgångar och motgångar har din kärlek, omtanke, styrka, klokskap och värme format den jag blivit.
Vi var fyra barn som fick kalla dig mamma. Sedan växte familjen med barnbarn och nya generationer. Du var mamma, mormor, farmor och svärmor, men också Kristina, en människa vars stora hjärta och livssyn berörde många fler.
Det gör ont att du försvann så plötsligt. Det finns så mycket jag hade velat säga och så många stunder jag trodde att vi fortfarande hade framför oss. Samtidigt känner jag en djup tacksamhet: för alla år, samtal, skratt, råd och minnen, men också för bråken som alltid ledde oss tillbaka till samförstånd trots att vi båda satte ribban högt. Jag är tacksam för att jag alltid kunde ringa dig, för alla skogsbilderna och orden du lämnade efter dig och för kärleken som inte försvinner bara för att ett liv tar slut.
Du skrev:
”Hoppet får vara starkt”
Det försöker jag bära med mig nu. Och kanske sammanfattade du själv det viktigaste av allt och som min dotter Isabella påminner mig om:
”Störst av allt är kärleken.”
Den kärleken finns kvar, i dina barn, dina barnbarn, alla som älskade dig och i de spår efter dig som vi kommer att upptäcka resten av våra liv.
Jag saknar dig, mamma. Jag saknar din röst, våra samtal och att kunna lämna det svåra hos dig en stund och känna att det blev lättare att andas.
Men mer än någonting annat vill jag säga:
Tack.
Tack för livet, kärleken, alla gånger du lyssnade och bar så mycket åt mig. Tack för att du alltid var min mamma.
Tack mamma, för alla sekunder.
//Fredrik
Vi hoppas att du fortfarande kan njuta av naturen som du älskade så högt
Minnet av Dig lever kvar.
Himmelen har fått en ny stjärna
Du fattas oss♥️
Silverfallet lyser starkt och alla färger pryder skog och fjäll till din ära.
Underbara Kristina! Alltid så positiv till livet, såg det vackra i det lilla, och hittade alltid något att glädjas åt även när det såg som mörkast ut. Du kunde verkligen konsten att leva i nuet och njuta av det som fanns i kring dig. Vi kommer att sakna dina glada tillrop, dina kloka ord och ditt stora hjärta. Nu får du vandra över dina älskade vidder igen.
Tack Kristina för alla roliga minnen.
Vila frid.
En sista hälsning 👋
Maj-Greth, Gunnar och Åsa
Fina yviga energiska Kristina❤️ beklagar sorgen❤️
Vila i frid
Tack Kristina för att du fick mig att se hur väl naturen formar oss!
Hur trygg du var i din lilla stuga och du var verkligen ett, med djur och natur! Där mådde du så gott!
Våra liv så olika, men vi möttes i många fina samtal med kärlek och respekt!
Sov så gott min vän!