Georg Kindström

Till minne av Georg Kindström, Västerås Vår pappa och morfar var en del av naturens möjligheter genom sitt intresse för odling, jakt, fiske och skidåkning. Pappas livsresa började i Rämshyttan, Stora Tuna socken, Dalarna. Vår pappa kom till tack vare att vår farmor tog tjänst hos Gustaf Kindström som hade blivit änkeman med tre små barn, Folke, Yngve och Olle. Farmor hade ett eget barn, Sune. Farmor blev kvar och gifte sig med Gustaf och tillsammans fick de tre barn, däribland pappa, 1927, pappas bror Bertil f. 1929 och Lena 1932, död 2020. Familjelivet under pappas uppväxt var arbete i skog, mark och gruva med en självförsörjande bondgård som bas, vilket gav familjen mat och försörjning. Familjen flyttade till Rostbo 1936, en fin tid för familjen och skolgång för barnen. I pappas mahognysekretär hade pappa sparat kuvert med rubriken “Minnen”; bl.a. handskrivna betyg från Starbo folkskola, undertecknade av läraren Signe Hjelm, som betydde mycket för pappa genom deras intresse för musik och berättande, något som följde pappa hela livet. In i det sista citerade pappa dikter av Dan Andersson och gamla skillingtryck Pappas bror Bertil berättar att Starbo skola låg 5 km från hemmet, vid snö tog Gustav hästen och plogade upp vägen så att barnen kom till skolan oberoende av väder. I sekretären finns även pappas skol- och arbetsintyg som berättar att efter 6-årig folkskola och fortsättningsskola tog pappa jobb inom Avesta Jernverks AB, Nybergets gruvor som slaggdräng och borrsmideslärling och därefter militärtjänstgöring som uttagen skidåkare. Efter lumpen började pappa utbilda sig inom teknik och elektricitet vilket ledde till yrket elinstallatör och lärare och ansvarig för Svenska Metallverkens industriskola i Västerås. På den tiden var det vanligt att man under studietid hyrde rum/logi på KFUM, där fanns mamma som husfru, en vacker kvinna från Vigge i Jämtland och kärlek uppstod med Bröllop 1952 i Bergs kyrka. På mammas 90 årsdag var det viktigt för honom att berätta för sina barnbarn om bröllopet, om gemenskapen i byn Vigge och att den tredje bröllopsdagen hette ”Rumpa”. Genom giftermålet fick pappa delta i älgjakt, vilket varade i 50 år. Pappas ritualer inför jakt var heliga och pappa fick stor sorg när ögonsjukdomen gula fläcken satte stopp för jakten i Jämtland. Det som pappa fann i ett jaktlag var kamratanda, spänning och stor kunskap om hur älgar fungerar. In i det sista berättade han för sina barnbarn, glasklart, om hur han tänkte när han skulle skjuta en älg, var, i tid, vindläge, var man skulle sitta, antal skott i geväret och hur naturen såg ut, var älgar brukar vandra och var man skulle sikta beroende på läge. Han sköt 27 älgar. Ett minne som han gärna berättade om var när han sköt en älg, vilken han trodde reste sig och sköt då igen, vilket han upptäckte var två älgar. Att fiska röding i midsommartid i Ånn, nära Storlien var även en årlig ritual tillsammans med sin bror Folke, vår kusin Bror och Alf Johan från Vigge. Oasen i livet utöver jakt och fiske var stugliv, en stuga utanför Västerås för odling och en stuga med natur runt knuten i Rämshyttan. Pappa var en skidbegåvning som utmynnade i att han var vallaansvarig för Metallverkens skidåkare inom Gränges Essems idrottsförening under vasaloppet, en viktig uppgift för honom. Pappa var mån om och stolt över sina fem barnbarn, i ord och handling. Hans intresse var att åka skidor, odla, berätta historier och Pappa hade en stark integritet och orden “det är jag som bestämmer” följde pappa in till hans sista dagar, han skulle absolut hålla på rutinerna med att sitta upp och äta vid köksbordet. En styrka som både var fantastisk och tårfylld tills dess att pappa somnade in. För fem år sen dog mamma, Anna- Märta f. Berglin, pappas kärlek, nu är de tillsammans igen. Tack pappa för allt du lärt oss med odling, skidåkning och naturen som bas i livet och att du var du. Carina och Susanne